9 november 2015

Genom min Iphone

Melwin Today

Hej. Ni fortsätter att kika in här trots min ojämna närvaro. Vad vill ni läsa om?
 
 
Jag kan visa er lite bilder som jag har tagit med mobilen senaste 2 veckorna. Melwins sista vecka var så så bra. Magkänslan sa lite att det var sista veckan, så vi passade på att göra sånt som är kul. Gick i skogen, drack kaffe och munkar, jagade pinnar och fick knäppryck i sandbankarna. Apkul. 
 
 

8 november 2015

27

Melwin Today

 
Godmorgon. Sitter med min andra kopp kaffe och lyssnar på musik. Dom senaste dagarna har varit långa och händelselösa. Någon föreläsning, gruppträff, åka runt på secondhand, lagat gräslig middag. Och passat på att leva rövare, fulsjunga, brottas med Simon (som jag alltid ångrar efteråt pga jag vinner aldrig!!!) och spela skithög musik (haha not, högsta min dator kan spela då). 
 
 
Och sen är det stunder som jag helt glömt bort att Melwin inte är här. Jag ropar och det är helt tyst. Sen kommer jag på det, och det känns tröttsamt. För innan Melwin visste jag inte att en hund skulle bidra med så himla mycket glädje, energi och ansvarstagande. Sånt som jag älskar! Någon som gav mig en anledning att stiga upp om morgnarna, gå ut och göra saker. 
 
 
Så att. Vi känner att vi inte alls var klara med hund. Den 5 december flyttar en liten golden kille hem till oss (om allting går som planerat vill säga). Och just nu räknar jag ner dagarna. Jag längtar som en tok! Veckorna går sakta men helgerna kommer att gå snabbt. För nästa helg är det 23 h jobb (...), helgen efter hälsar vi på puppe, helgen därpå ska jag till Stockholm och helgen efteråt är det dags!
 
Trodde ni jag mognat så mycket att jag skulle strunta i att säga att det dessutom är min födelsedag den helgen?? Aldrig. Det är dessutom min födelsedag dagen efteråt. Så världsbäst födelsedagspresent till mig själv! 
 
 
Den här dagen har gått helt oförståeligt långsamt. Det har inte alltid varit enkelt. Sedan han fick sitt anfall har vi gått omkring i en dimma av oroligheter. Ett tag trodde jag att allvarligt talat att jag skulle få magsår. Och igår var jag tvärsäker att jag led av "broken heart syndrome". 
 
 
Det är tungt. Egentligen har det varit det sedan dagen han fick sitt första anfall. Om det inte hade varit för hans fantastiska uppfödare hade jag nog aldrig klarat det här så bra som jag gjort. Hon har funnits där enda sedan första dagen med Melwin. Jag har alltid kunnat ringa henne för att dela mina funderingar (som varit extremt många) och underlättat så himla mycket som vet hade tyngt ner mig. Så tack, tack för allting. För Melwin och ditt fantastiska stöd. Du är guld värd!