Den här dagen har gått helt oförståeligt långsamt. Det har inte alltid varit enkelt. Sedan han fick sitt anfall har vi gått omkring i en dimma av oroligheter. Ett tag trodde jag att allvarligt talat att jag skulle få magsår. Och igår var jag tvärsäker att jag led av "broken heart syndrome". 
 
 
Det är tungt. Egentligen har det varit det sedan dagen han fick sitt första anfall. Om det inte hade varit för hans fantastiska uppfödare hade jag nog aldrig klarat det här så bra som jag gjort. Hon har funnits där enda sedan första dagen med Melwin. Jag har alltid kunnat ringa henne för att dela mina funderingar (som varit extremt många) och underlättat så himla mycket som vet hade tyngt ner mig. Så tack, tack för allting. För Melwin och ditt fantastiska stöd. Du är guld värd!
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress